Vi kom ju in vid 20tiden. Då hade jag "förvärkar" enligt dom. Fick bada och då startade de riktiga värkarna. Klarade av att ligga där i badet ca 45minuter. Erik satt bredvid och knådade mig på ryggen. Innan badet så var jag öppen 3cm. Vid 23 så trodde bm jag skulle få sovdosen och åka hem och sova. Men när hon gjorde nästa undersökning så visade det sig att jag var öppen hela 5cm. Huvudet var väl nedträngt i bäckenet då. Jag börjar spy som en tok. Strax där efter så får jag lustgas för att slappna av lite mer.

Efter ett tag så känner jag att jag måste så på alla fyra så att jag kan ”svänga” med höfterna och Erik kan knåda mig på ryggen. Men när jag står upp på knä över ryggstödet och med saccosäck. Så blir det svårt att registrera hjärtljuden hos Julia. Så bm bestämmer sig för att sätta en skalp elektrod i Julias huvud så att jag kan röra mig fritt och vi fortfarande kan se hennes hjärtljud. När hon sätter elektroden så tar hon även hål på fosterhinnan. Så jag tycket att jag ”kissar på mig” hela tiden eftersom jag inte kommer ihåg att hon säger att hon tar hål på hinnan.  Vid kl 00.50 har jag öppnat mig 6cm. Nu kommer värkarna med 3mins intervall och dom är kraftigare. Så för varje värk så drar jag i mig lustgas och ”bankar skiten” ur min knäkudde som ligger i fotänden. BM tycket att jag har det ganska jobbigt och eftersom att dom tror att hon ska komma ut till kanske lunchen så föreslår hon en epidural bedövning. Annars så kommer jag ju inte klara av att krysta senare.

Jag får även ett Ringer Acetat eftersom blodtrycket kan gå ner vid epiduralen. Får epiduralen vid 02.55. Förlossningsläkaren kommer också in eftersom att det inte finns några accelerationer hos Julia den senaste timmen. Och för varje värk så sjunker hjärtljuden. Doktorn tar ett laktat test som var 1.8 så det var ingen fara med Julia.

Efter Epiduralen så spydde jag igen. Men den var underbar att få. Jag slappnade av och jag tror att jag somnade lite.

Vid 04.05 så får vi ringa på klockan eftersom det trycker på nå så fruktansvärt neråt så jag kan inte låta bli att vilja trycka neråt. Men undersköterskan som kommer in tror inte riktigt på oss. Men jag blir förbannad och skriker så hon hämtar barnmorskan och visst är jag fullt öppen och Julia är på väg ut.

Hon plockar fram allting som kommer att behövas och jag kämpar på för fullt.

När jag så väl får börja krysta så tar det 3krystningar och på fjärde så kommer hela Julia ut. Hon flög ut. Barnmorskan var förvånad att det gick så fort. Klockan är då 04,42.

Efter nån minut så får jag upp henne på magen och börjar kolla vad det är för kön. Ser att det är en liten flicka och kollar på Erik och säger ” Det blev en tjej” och han börjar gråta.

Efter 8minuter så kommer moderkakan. Erik fick klippa navelsträngen.

Jag sprack lite på höger sida, så blev sydd men vad jag tror är 4stygn. Fick även en kärlbristning inne i mig.

Vi fick en timme själva innan vi ringde och de fick komma och väga och mäta henne och även ge henne en spruta. Hon vägde 3660g och var 49cm lång.

Efter det fick jag gå och duscha. Det var riktigt skönt. Sen fick vi lite frukost innan vi fick komma ner till BB avdelningen där vi blir mötta av Eriks föräldrars granne som jobbar där. Kändes riktigt skönt. Det kändes tryggt.

Nere på BB så sover vi tillsammans i 4timmar. Sen blev det lite mat.

En sammanfattning av det hela så tycker jag att det gick riktigt bra. Jag blev förvånad över att det gick så fort. Och det gjorde inte alls så ont som jag trodde.

Barnmorskan var väldigt stöttande för mig, men var sämre mot Erik. Han blev liksom inte ”delaktig” i det hela.

När Julia var ute så kände jag ”Jaha, var det inge mer?!”

VI kom hem på torsdagen. Jag klarade inte av att ligga inne längre eftersom nattpersonalen var så hemska mot mig och höll på att knäcka mig.

Känns mycket bättre att vara hemma i min egna miljö med Erik som stöd.